Mindfullness

Eller hur det nu stavas.
Hörde en kvinna prata om det på radion häromdagen, och lyssnade med ett halvt öra.
Kändes som att det skulle komma lite flummigt new age dravel,
som jag i ärlighetens namn kände mig sådär lagom intresserad av att lyssna till där och då.

Så sa hon en sak som verkligen fångade mitt intresse.
"Stress...
ja, det är framför allt när man är mer fokuserad på själva målet än på vägen dit."

Mitt i prick.
När man glömmer av att ta sig tid för att verkligen smaka på morgonkaffet,
att snusa lite på sonen innan man lämnar av honom på dagis eller kanske att bara njuta av dagen istället för att räkna ner timmarna tills dess att jobbet är slut.
Och jag insåg återigen att jag allt som oftast är alltför fokuserad på att slutföra olika uppgifter.
Så pass fokuserad att jag glömmer av nuet.
Det där nuet som jag så högt och tydligt uppmuntrar alla andra att leva i.
Trots att det låter så enkelt,
så glömmer jag tydligen fortfarande bort det själv.

Hon sa en annan viktig sak,
den där kvinnan.
En sak som gick rakt in i hjärtat på mig.

"Vi har så bråttom när vi klär på våra barn jackorna, för att kunna lämna dem på dagis, för att sedan kunna hasta iväg till jobbet att vi glömmer att vara där. Att vara närvarande. Trots att det inte finns några som helst garantier för när vi ska se våra barn igen. Om vi ska se dem igen."

Så var det det där med tacksamhet igen.
Det där med att inte ta saker och ting för givet.
Det är mindre än ett år sedan jag befann mig mitt i en mardröm för alla som lever i en parrelation.
I ett virrevarr av otrohet, lögner och svek.
Ett virrevarr som jag tog mig ur,
och som jag tog kommandot över genom att lova mig själv att aldrig ta saker och ting för givet igen.
Att alltid ta mig tid att uppskatta de små sakerna i livet.
Att njuta av nuet,
för att vi ändå aldrig kan veta något om morgondagen.

Har jag verkligen glömt av allt det där redan?
Eller har jag bara så bråttom i min vardag,
att jag förvägrar mig själv rätten att stanna upp och känna efter?

Jag har inga bra svar.
Men utan tvekan så väckte kvinnan på radion många viktiga frågor hos mig.
Mindfullness.
Ja.
Det kanske är ett bra begrepp för det sätt att leva som jag eftersträvar.
Dagen efter radioprogrammet damp det nämligen ner ett reklamblad på en kurs i just mindfullness i brevlådan.
Nu är ju timingen ganska usel för min del,
men jag kunde inte låta bli att dra på smilbanden åt sammanträffandet.
Kanske en vacker dag.
Lite längre fram.
Inte nu, men sedan.
När klockan slår Tintotid.