Ett litet livstecken från en till synes stendöd Tintomara.
Om nu någon undrat.
Först och främst.
Familjen flyter på hur bra som helst.
Inga återfall för någondera av parterna.
Så på den punkten är allt frid och fröjd.
Det är på andra områden som livet för tillfället är kaosartat.
Och på andra områden menar jag framför allt på jobbfronten.
Min arbetsplats är minst sagt turbulent för tillfället,
och trots att jag inte arbetar på ett välkänt bilföretag så är turerna snarlika.
Spekulationer om ledningens vara eller icke vara.
Personal som står handfallen utan information.
En ovisshetens vaccum.
När något bara förbrukar en massa energi utan att ge någon tillbaka,
är det svårt att bibehålla motivation och lust.
Trots att man i grund och botten faktiskt trivs med sitt arbete.
Därför har jag inte kunnat prioritera bloggen under veckan som gått.
Jag, lilleman och sambon måste få gå före.
Och så bebisen i magen förstås.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"Det viktigaste först" är en bra filosofi.
SvaraRaderaKram Åsa
Skönt att få ett livstecken i från dig :-)
SvaraRaderaKram Madde
Det känns tryggt att du har rätt fokus - föredömligt :)
SvaraRaderaKram Sanna
"First things first". Det är rätt. Men jag måste erkänna att jag saknat dina inlägg, jag brukar kolla ett par gånger om dan om det står något nytt.
SvaraRaderaKram!
inte behöver du ursäkta eller urskulda att du inte bloggar heller! :-) Glad att du lever å mår bra! Kram! /Lizzie
SvaraRaderaHärligt med ett livstecken som alla andra skriver. Du har betydligt viktigare saker för dig nu. Härligt att privatlivet flyter på.
SvaraRaderaKram
Tack gulliga ni.
SvaraRaderaNä, jag skriver inte mitt livstecken av skuld, Lizzie, det är framför allt för att lyfta fram att det inte rör sig om något i själv förhållandet utan bara själva livet i största allmänhet. Eftersom jag ju representerar en blogg som fokuserar på medberoende med allt vad det innebär, så kändes det ändå viktigt för mig att tydliggöra detta...Inte av skuldkänslor, utan av ärlighet gentemot er som faktiskt läser här då och då... Om du förstår hur jag menar?
Stor kram
Tinto