Namne

Googlade nyss namnet Tintomaran av ren nyfikenhet.
Fann bland annat en gripande blogg där upphovskvinnan drabbats av livmoderscancer och slutligen förlorade kampen om livet.
Upptäckte även att det finns en annan tintomara som kämpar med sin sexualitet, eller bisexualitet då snarare, i sitt heterosexuella förhållande.
Undras tro om man väljer namnet utifrån en kampsituation? Att begreppet tintomara för oss som väljer det, står för kämpaglöd och en stark vilja.
Eller så är vi kanske alla bara suckers för C.J. Love Almqvist och tycker att namnet är vackert och lite skrämmande på samma gång....

Idag brottas jag med beslutet på att gå på mitt första ACOA möte. Jag mår nästan illa av tanken. Kan inte förklara varför. Vill ju få den där gruppgemenskapen, vill ju ha stödet som den kan innebära. Ändå är jag livrädd för att bli dömd, och kanske ännu mer för att döma. Just idag är det ett kvinnomöte, och det tilltalar mig mest. Inte för att jag har några uppenbara problem med män, men för att jag helt enkelt inte riktigt känner mig bekväm med att diskutera mina problem IRL med det motsatta könet riktigt ännu. Jag har mer och mer börjat inse att jag nog alltid haft ett hyfsat komplicerat förhållningssätt till män, jag känner mig lätt hotad och "avklädd" i nära situationer. Idag vet jag ju att denna reaktion ligger hos mig själv, och inte hos männen, men ännu så länge har jag liksom inte riktigt kommit längre än just till denna insikt...

"Jag kan ju alltid vänta en vecka..." Det är mitt bästa argument. Vänta på vaddå??!! Det är precis som när jag läser mina självhjälpsböcker. Jag plöjer igenom dem i rasande takt, och hoppar över uppgifterna "till sen"...
Jamen, när kommer sen?! Som en vän på SLAAs forum uttryckte det; När är det dags att börja göra? Istället för att harva runt i sitt filosofiska ekorrhjul med allvärldens funderingar...

Ja, fröken Tinto, när är det dags?