Alla hjärtans dag

Att leva i nuet kan vilseleda en att tro att det inte går att planera för framtiden.
Att man inte vågar tänka för långt fram,
av rädsla för att verkligheten ännu en gång kan överraska en med en kalldusch.
Jag vill ändra detta och sprida lite hopp på den punkten.
Lite positiv anda såhär på Alla hjärtans dag.


För tre år sedan spenderade jag Alla hjärtans dag på sjukhus.
Jag låg där ensam, förtvivlad och tom.
Jag hade nyss genomgått en abort,
och jag svor tyst för mig själv att aldrig någonsin fira Alla hjärtans dag igen.


Anledningen till aborten var självklar då,
men desto grumligare idag.
Jag hade precis fått en fast tjänst.
Jag ville visa mig på tårna.
Ville vara lojal.
Vara den som jag förväntades vara,
inte nödvändigtvis den jag ville vara.

Jag ångrar mig inte längre,
det tjänar inget till.
Min räddning ur mörkret blev framför allt att jag blev gravid kort därefter och tanken på att min underbara son aldrig hade funnits i mitt liv om jag valt att behålla det andra barnet.
Men jag har inte firat Alla hjärtans dag sedan dess.

I år ville jag ändra på detta.
Jag ville fira vår kärlek.
Om än på denna kommersiella jippodag.


I samband med avslöjandet la jag min förlovningsring på hyllan och tvingade sambon att göra detsamma.
De ringarna saknade då värde för mig.
De var tomma, hånfulla och representerade lögner snarare än kärlek.
De beställdes och tillverkades utifrån illusioner och drömmar,
och när avslöjandet kom fanns det inte längre plats för sådant i min verklighet.

För några veckor sedan kände jag mig redo igen.
Jag kände en längtan att återigen bära min ring,
att få känna stolthet över den och att låta dem tillsammans representera något nytt.
Jag lämnade in dem i smyg och fick dem omgjorda.
Istället för de släta ringar som tidigare prytt våra fingrar,
bär de nu varsin extra förstärkning på mitten av frostat vitguld.
För att symbolisera att vi gick sönder,
men att vi nu är starkare än någonsin.

Det är förvisso bara ringar,
men symbolvärdet är ibland större än man tror.
Jag trodde aldrig att jag skulle vilja bära den igen.
Jag trodde heller aldrig att jag skulle varken kunna eller vilja känna stolthet över oss igen.
Men jag hade fel...