Jag har aldrig hymlat med att denna blogg handlar om mig.
Om mitt medberoende, om mina känslor och om mina val i livet.
Naturligtvis består mitt liv av mer än bara tankar och funderingar kring dessa saker,
men de har jag valt att lämna utanför bloggen.
Igår sa sambon för vilken gång i ordningen det nu än var att han läst min blogg för sista gången.
Han mår uppenbarligen dåligt av det,
och då håller jag helt och hållet med om att han inte ska fortsätta med det.
Han konstaterade att den mest frekventa sats jag använt mig av genom bloggen är Lämna honom.
Gör han si så lämnar jag.
Gör han så så lämnar jag.
Som att hela min blogg är ett enda stort hot.
Det gör mig ledsen att mina ord drabbar honom på det sättet.
Det är möjligt att jag berört ämnet "att lämna" många gånger.
Och att jag funderat mycket i de banorna,
mycket eftersom jag aldrig vågat göra det förut.
Jag tänker inte be om ursäkt för några inlägg.
Jag står för allt jag skrivit.
Jag är däremot ledsen om jag sårat med dem.
Det har aldrig varit min mening.
Oavsett hur många gånger jag berör ämnet lämna i fortsättningen,
så vill jag ändå vara tydlig med att jag mest av allt vill stanna.
Stanna i oss.
Stanna i vår familj.
För att jag tror på oss.
Jag tror på dig, mig och våra fina barn.
Den röda tråden genom hela bloggen är trots allt kärlek.
Inte att lämna.
Utan innerlig och äkta kärlek.
Jag älskar dig.
Så synd bara att du bestämt dig för att inte komma tillbaka hit för att kunna läsa det... ;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag kan förstå din sambos reaktion men för mig är det bara ett ställningstagande du visar mig att du tagit för dig själv.
SvaraRaderaEtt ställningstagande i att du inte vill bli illa behandlad igen - inte bara av honom utan över huvud taget.
Jag tänker - när jag själv tar ett ställningstagande - att ju närmare mig/mitt hjärta och ju viktigare personen, i ställningstagandet, är för mig ju djupare har mitt ställningstagande blivit i mig själv.
Jag är ju oftast räddare att mista den som betyder mycket för mig och i det blir jag räddare att ta beslutet att jag måste få vara den som är viktigast för mig.
Jag hoppas att det ordnar upp sig för dig och din sambo.
kram Sanna
hans känslor är hans känslor. Dina är dina. Det är nog svårt ibland, att se det från varandras synvinkel. Och att hitta kompromisser. Iaf med en gång. Ärlighet är ju början. Varm kram. /Lizzie Ps. OM han inte läser bloggen, så måste väl orden sägas på något annat vis.. Om du vill att han ska höra dom alltså. ;-) Ds.
SvaraRaderaDet är ingen fara på taket på hemmafronten, menade inte att måla upp något konfliktscenario. Jag tycker bara det känns jobbigt när någon blir sårad..särskilt någon man tycker mycket om.
SvaraRaderaSedan är det ju precis som ni säger att vi har olika referensramar. Jag kan ju inte begära att han ska förstå hur viktigt det är för mig att få känna mig stark på egen hand, liksom han inte kan begära att jag ska förstå honom alla gånger.
Självklart ser jag till att hitta andra vägar att berätta för honom hur viktig han är... Det är ju vårt nya ledord. Kommunikation. ;)
Stor kram och en skön helg till er alla!
Tinto