Ett alldeles vanligt visitkort i min jackficka.
Med ett handskrivet litet meddelande i marginalen.
Och ett litet hjärta.
Ibland är han bara så fin.
Då minns jag extra mycket varför jag älskar honom.
Och tydligen var det ditlagt före vår meningsskiljaktighet i går.
Inte som en samvetsgåva,
utan som ett kärleksbevis.
Ja, till och med ännu bättre.
fredag 26 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar