En liten flicka

Det blir en liten flicka.
En lillasyster.
En dotter.
Vi hade inte tänkt ta reda på det.
Eller jag hade inte tänkt ta reda på det.
Men sambon insisterade.
Och jag hade inte karaktär nog att stå emot.
Jag var ju också nyfiken på det lilla livet därinne.

Av någon outgrundlig anledning kändes kraven med ens mycket större på mig som mamma.
En dotter,
vars viktigaste förebild är jag.
Jag som måste respektera mig själv, ta hand om mig själv och verkligen älska mig själv,
för att hon överhuvudtaget ska kunna göra detsamma.
För att hon ska kunna växa upp till en självständig individ,
som inte lever för att försöka foga sig efter andra.
Som lyssnar till sig själv och till sina innersta drömmar.
Som formar sin egen verklighet.

Mina barn kommer att bli min största utmaning,
i vilken jag tvingas omsätta all teori i praktik.
Jag ser fram emot det med spänd förväntan.
Redo,
men lite rädd.
Rädd,
men absolut redo.