Livet kommer emellan...

Ibland blir det bara så.
Dagar som springer iväg, och som övergår till veckor utan att man märker det.
Jag bloggar inte mer sällan för att jag inte längre roas av det.
Det är helt och hållet en fråga om tid.
Eller snarare tidsbrist.

December månad med allt vad det innebär.
Jag tror det är ett gott tecken för mig.
Att livet mer och mer börjar ta plats från mitt tidigare fokus på tillfrisknande.
Eller att de båda flätas in i varandra.
På ett naturligt sätt.

Det finns saker jag grubblat över den senaste tiden,
som jag helt enkelt känner att jag bara måste skriva om.
Dessvärre är det varken rätt tid eller plats för mig just nu,
men jag lovar att återkomma snart.

Tills dess,
njut av de varmt upplysta fönstrena och alla människor med barnsligt tindrande julögon.