fredag 11 december 2009

Uppskattning

Jag tycker faktiskt att jag är bra på mitt arbete.
Jag trivs kanske inte alltid fantastiskt bra,
men själva kärnan av arbetet är jag på det stora hela mycket nöjd med.
Jag ser potentialen i min yrkesroll,
och jag tänker att jag en dag kommer att få tillräckligt med kraft och energi att göra exakt det jag vill utifrån min utbildning.

I nuläget är det ganska turbulent på mitt jobb.
Till stor del beror det på yttre omständigheter,
men för min del så handlar det också mycket om ett känslomässigt avstånd till chefen.
Det är en stor organisation,
och det är svårt att verkligen ta sig tid att se varje liten medarbetare.
Om det sedan dessutom råkar vara en medarbetare som har lite svårt att ta plats sådär i största allmänhet,
så är det inte direkt en fördel för denne.

Personligen känner jag att jag skulle kunna behöva mer uppskattning,
mer bekräftelse på att jag gör något viktigt i organisationen eller kanske egentligen bara feedback överhuvudtaget.
Jag vet inte om det är en del av mitt mindre friska jag som ger sig till känna,
eller om det helt enkelt bara är mänskligt.

Att vilja synas.
Bli sedd.
Bli värdesatt.
I en diskussion med sambon så vidhöll denne att jag lever i en illusion.
Att den bekräftelse jag drömmer om helt enkelt existerar i verkligheten.
Och kanske är det just så.

Jag fortsätter ändå att hoppas...

2 kommentarer:

  1. Jag tror att alla behöver uppskattning.
    Ärlig okrävande uppskattning.
    Det är dåligt av det i hem och samhälle.
    Jag tror också att fick vi kravlös uppskattning - först och främst som barn men också senare - så skulle vi troligen inte utveckla varken missbruks- eller medberoendepersonligheter.
    Det är vad jag tror i alla fall.
    Sanna

    SvaraRadera
  2. Jag tror det ligger mycket i det du säger, i just den villkorslösa kärleken kombninerat med den kravlösa uppskattningen.

    Tror personligen att många föräldrar uppriktigt tror sig sätta sina barn främst och älska dem över allt annat (och missförstå mig nu inte, min son är det underbaraste jag vet i hela världen och därom råder ingen tvekan) men så länge man inte lärt sig älska sig själv så når inte all kärlek fram... Det går helt enkelt inte att älska någon annan fullt ut förrän man lärt sig älska sig själv...

    Kram
    Tinto

    SvaraRadera