Det blir båda våra namn.
Sambons efternamn fortsätter att vara sonens efternamn, medans mitt puttas in som ett så kallat mellannamn.
Och det känns jättejättebra.
Visste inte att det var så viktigt för mig, men när beslutet väl var taget så kände jag verkligen i hela kroppen att det var rätt.
Så tack snälla ni som föreslog den lösningen.
Ni fick mig att känna efter lite extra, och med en gång så visste jag att det inte fanns något annat val.
Han är ju en del av oss båda.
Och nu är vi båda en del av honom på pappret också :)
/Stolt mamma
tisdag 4 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar