Fruktsallad

Det kan vara som päron och äpple.
Skillnaden mellan olika missbrukare.

Jag insåg det till fullo när jag läste Åsa Hellbergs artikel i Må bra.
Har nog någonstans vetat det redan innan, men jag har väl inte förstått vikten av att poängtera det. Det gjorde jag inatt.
Någonstans runt klockan 00.00 trillade polletten ner.

Det behöver faktiskt inte alls se likadant ut.
Inte alls. Åtminstone inte utåt sett.
Utagerandet, beteendet, livet med en sexmissbrukare.

Varför är det viktigt att lyfta fram?
Jo, för att det är så vansinnigt svårt att identifiera sig med en beroendesjukdom som inte har ett ansikte. Knappt ens konturer. Herregud. Vad skulle min sambo rimligtvis ha gemensamt med en sexmissbrukare??!! Och om jag inte vet vilka tecken jag ska leta efter, hur ska jag då någonsin kunna dra paralleller mellan att det sjukliga beteende som successivt smugits in relationen är relaterat till ett missbruksproblem? Om jag inte ens vet att det finns, eller att det kan se ut som det gör i mitt specifika fall.

Jag vet att Åsa redan vet hur viktig hon är för många. Att hon ger oss anhöriga ett ansikte. Står upp för oss, som ännu inte vågar. Visar att vårt problem är vanligare än vad vi tror, men att det går att ta sig igenom.

Min historia skiljer sig en del från hennes.
Men jag blir mer och mer medveten om hur viktig den är.
De båda är.
Allas våra historier är.
För att visa att det kan se olika ut.
Helt olika vid första anblicken.
Men att smärtan ändå är sig lik.
Smärtan, ångesten, maktlösheten.