Livsglädje

Denna helg har varit lugn och skön på många sätt och vis, och jag känner mig tillfreds med livet igen. Jag har fått ta en andningspaus i det stressiga veckotempot, och det känns väldigt skönt att ha landat igen.

Jag är stolt över hur långt jag faktiskt kommit med mig själv, även om det såklart är en hel del kvar att åtgärda. Men ändå.

Att jag hela tiden förändrar beteenden som tidigare missgynnat mig, och vänder dem till att bli mer fördelaktiga. Menar inte på något strategiskt sett, utan mer själsligt. Små små steg i taget. Men på rätt håll.

Ännu en gång vill jag tacka alla som hjälpt mig dit jag kommit idag.
L8, F, Th, u-a, Lizzie, A, Mowgli, Ni-na, Madde och naturligtvis O.
Och säkert många därtill som jag inte minns just nu.

Ett ord kan ha räckt för att puffa mig vidare i rätt riktning.
En inre resa som gav mig möjlighet att göra upp med gammal smärta.
Tänkvärda relationsråd.
Jag har hela tiden varit i rörelse, och de gånger jag ramlat baklänges har jag lärt mig att det inte är så farligt. Det gör ont, men det går över. Och så går det framåt igen.

Tänk på det. Om ni ger råd eller delar med er av erfarenheter till någon, så är det inte säkert att de gör någon skillnad i stunden. Men råden är aldrig bortkastade. De finns där, och när man är mogen så gör de sig påminda. Så har det varit för mig.

Hoppfull och lycklig.

Kramar till alla som vill ha.
Tinto