Lite fashionabel kritik

Min sambo må ha varit en relativt usel sambo under några års tid, men att han varit en fantastisk pappa till vår son sedan dag ett är ingen hemlighet.
De är ett sånt härligt team.

När allt jag hör är ilskna grymtanden och tjuriga buhu-rop, förstår sambon istället direkt vad det är frågan om och springer iväg till andra sidan rummet för att hämta en vattenflaska. Eller kex, eller vad det nu än kan vara.

Och voila, MVG i hemkunskap och en nöjd och tillfredsställd son på en och samma gång.
Eftersom det är han som är pappaledig för tillfället är det han som styr och ställer på hemmafronten, och det mesta gör han verkligen med bravur...

...förutom att matcha sonens kläder...
Ja, jag vet att det är knäppt att hänga upp sig på en sån bagatell, men ändå.
Hur svårt kan det vara?

Jag vill ju bara att min lilla kille ska se gullig och söt ut! Det sägs ju att allt klär en skönhet, men det finns faktiskt gränser. Vissa pyjamaströjor ska man faktiskt sova i och inte springa runt på lekplatsen i....

Men eftersom så mycket annat är så exemplariskt skött så har jag inte hjärta att gnälla om det här. Det känns ju rätt fjuttigt egentligen. I det stora hela.
Så jag får väl låta sonen yra runt med lite taskigt matchade outfits.
Och hålla tummarna för att ingen på dagis hinner reagera på färgkombinationerna innan pappaledigheten är över och våra gemensamma arbetsmornar tar vid...
Då blir det ordning och reda med färgerna igen ;)