Korrigering

Jag ljög.
Ja, jag erkänner.
Men det var en vit liten lögn, och när jag skrev den så kändes den sann.
Den är sann idag.
Men nä.
Min sambo var lika lite världens bästa pappa som han var en fantastisk sambo under tiden det begav sig.
När han missbrukade.
Lika lite som jag var den bästa mamman.
Han var där.
Men ändå inte.
Fysiskt närvarande, men känslomässigt flera ljusår därifrån.

Så.
Pheew.
Ärlighet mina vänner.
Så viktig numera att inte ens vita lögner får slinka emellan ;)