Rätten att älska

För mig handlar det nog i grund och botten mycket om det. Att stå upp för min rätt att välja vem jag älskar. Att älska trots att kärleken tidigare inte alls sett ut som jag tänkt mig. Som någon tänkt sig.
Och visst.
Det finns många anledningar att lämna en man som bedragit och ljugit för en.
Men om det så bara finns ett enda uns av möjlighet till att kunna reparera det som trasats sönder så är det den viktigaste anledningen för mig.
Eftersom jag känner att den man jag lever med faktiskt är värd att älskas.
Precis som jag.

Det finns vänner som aldrig kommer att kunna förstå.
Vilket jag helt enkelt bara måste acceptera, även om det bär mig emot.
Jag har ingen skyldighet att övertyga dem om att jag gör rätt.
Ingen anledning att försvara mitt val.
Ändå kan jag inte låta bli att någonstans inom mig känna viljan att ändå göra det.
För jag vet ju att det kan bli bra.
Kan bli så in i h-sickes bra....om vi bara fortsätter göra rätt.
Det kan naturligtvis också bli tokfel, men då hoppas jag att jag är ärlig mot mig själv och erkänner detta i tid utan att dras med ner på botten igen...