Syns det verkligen inte utanpå vad jag varit med om??!!!

För några dagar sedan var jag hos tandläkaren.
Rutinundersökning.
Hade gjort min hemläxa och sluppit oönskade hål.
Tandsköterskan kom in och skulle avsluta undersökningen med en vanlig putsning.
Jag gapade stort.
Hon småpratade lite sådär artigt i vanlig ordning.
Tystnade lite.
Och sedan sa hon:

"Har du läst den där boken av Janouch, Bedragen?"

Mitt hjärta började slå i hundranittio.
Herregud.
Vad var det här?!
En kvinna som jag inte ens känner med ett sjätte sinne för vad jag varit med om?
Jag försökte gurgla fram ett nejljud, men fick komplettera med en huvudskakning för att budskapet till fullo skulle gå fram.

"Den handlar om en kvinna med fyra barn..."

Nu var det ju lyckligtvis inte alls så att hon var på väg att ge mig handledning i hur jag skulle hantera mitt medberoende.
Hon anade förmodligen inte hur fantastiskt nära hon var ett så brännande ämne.
Bedragen.
Jo tack.
I kubik.

Tänk om hon vetat?
Hade hon ändå berättat historien om kvinnan och hennes fyra barn?
Eller hade hon automatiskt censurerat sig själv?
Tänk så många livsöden som hela tiden omger oss, och som vi har så lite aning om.
Där vi kanske alla lite till mans trampar rakt i klaveret då och då,
i ett läge där vi annars skulle valt att tassa på tå.

Vem vet, ni kanske springer förbi mig på stan,
irriterar er på mig av någon anledning.
Eller träffar på mig i arbetet.
Och tycker att jag är en riktig skata.
Dra er då till minnes att det kan finnas en historia bakom skalet,
och att den kanske inte alltid är vacker.
Att det förmodligen finns en anledning till människors olika sätt att reagera i bestämda situationer.
Vi behöver inte alltid förstå.
Men vi kan alltid kosta på oss lite ödmjukhet.
Det skadar inte.
Inte alls.