Mysiga måndagmorgon

Visst hade det väl varit härligt om jag verkligen menat det?
Om jag haft en riktigt mysig morgon, som jag sedan kunnat hämta energi ifrån under hela dagen...
Men nej.
Jag var ironisk.
Vääääldigt ironisk.
En helg som innehållit såväl en häftig Idol-upplevelse som en lyxig ansiktsbehandling på SPA är helt enkelt tillräckligt.
Nu måste det komma en liten kalldusch i vardagen.
För balansens skull, liksom.

Vi rök ihop som två vildkattor imorse.
Det var en bagatell, men vi blev båda två enormt upprörda.
Han på sitt sätt, och jag på mitt.
Mitt som då innebär att mitt ordförråd helt plötsligt reduceras avsevärt.
Det mest påtagliga är nog att det mest verkar innehålla kraftuttryck som f-n, j-la och h-vete.
Vi var verkligen überarga båda två, och vi hymlade inte med det.
Vi kastade förvisso inga porslinssaker, och vi skrek inte ut vår frustration i något högljutt vansinnesgräl.
Men det var väl typ där våra gränser gick.

Vad som slog mig efteråt var hur fantastiskt skönt det var att verkligen få lov att säga precis hur jag kände.
Att jag var arg.
Kände mig kränkt, sårad och illa behandlad av hans i mina ögon nonchalanta beteende.
Och han som i sin tur anklagade mig för både det ena och det andra.
Hans ord gjorde inte särskilt ont.
Jag visste ju att han var arg.
Men det var inte farligt.

Vi släppte fram våra känslor.
Istället för att gömma undan dem i en tryckt "sur-stämning",
så släppte vi fram dem så det stod härliga till.
Det var befriande.
Skönt.
Och min ilska försvann betydligt snabbare än vad den vanligtvis gör,
eftersom den i vanliga fall aldrig riktigt får finnas...utan blir något annat, odefinierbart, istället.
Denna gången var jag arg.
Och det med råge.

Nu är vi vänner igen.
Thank God för SMS....;)