Ta-Da!!!
Minsann om inte den här lilla kvasi-hjärnskrynklaren var inne på rätt spår.
Mitt agg mot snuset kan mycket väl vara ett uttryck för något helt annat.
Enligt terapeuten.
Hennes tanke var att det handlade om en slags svartsjuka.
Det tycker jag ju personligen känns lite skumt,
men det känns ändå ganska logiskt vid närmare eftertanke.
Eftersom jag varit så "stigmatiserad i att bli bortvald, känner jag mig bortvald även när det gäller snuset. Jag får lämna plats åt en annan njutning."
Så för alla er som har hang-ups ni inte förstår er på,
ni kanske också är sotis?
Välkommen in i klubben! :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har en teori till; att snuset var nytt när missbruket var nytt, och du vill bli av med det "nya hemska" och tillbaka till det gamla...där det fanns varken snus eller missbruk.
SvaraRaderaLite som du själv var inne på häromdagen (kanske igår?)
Kram Åsa
Jag tror på sätt och vis på en kombination av de båda... att snuset blivit ett riktmärke för när "DET" började på allvar. När livet ställde mig i störtloppsbacken utan förvarning och knuffade på.
SvaraRaderaJag tror däremot inte att jag vill tillbaka till det som var förut. Inte egentligen. För när jag föreställer mig att det var så fantastiskt bra, så lurar jag bara mig själv. Jag mådde inte bra av att ständigt försöka vara till lags, av att ständigt vara tillgänglig. Jag var inte min egen, jag var alla andras.
Men jag vill nog gärna se mig själv i en framtid utan såväl snus som sexmissbruk, dock blir det inte särskilt svårt att välja vilket jag föredrar om han nu insisterar på att hålla fast vid ett av dem :)
Kram
Tinto