Vi

En sjuk liten pojke som har ont i halsen.
Två oroliga och kärleksfulla föräldrar som bäddat ner honom i dubbelsängen,
och som från varsin sida försöker trösta med närhet och kärlek.
Tunga, rosslande andetag.
Ett mörkt rum med svag belysning.
Jag ser sambon stryka lillkillen över ryggen.
Ser honom ömt röra vid hans lilla huvud.

Tänk så nära vi var att kasta bort detta.
Det jag initialt trodde var en brist på kärlek,
var bara ett uttryck för ett känslomässigt haveri på insidan.
Två trasiga människor,
som famlade efter lösningar på livets gåtor.
Lika vilsna båda två.
Men på helt olika sätt.

Tänk att vi kunde hitta hit.
Tillbaka till något nytt.
Eller kanske istället fram till ett oss.

Så tack.
Till vem eller vad som gjorde det möjligt.