Fortfarande 1.62.
Jaja.
Men det är väl i sanningens namn rätt ok, ändå.
Har ju funkat de senaste trettio åren...;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Om mitt medberoende, om mitt förhållande och om hur jag överlevde insikten om sambons missbruk. Om min resa tillbaka till livet.
Bloggarkiv
-
▼
2009
(160)
-
▼
september
(36)
- Tack för att du var min röst en liten stund.
- När blir jag färdig?
- Återfallstjat
- Som popcorn
- Återfall? Men vems?
- Två och en halv timme från helg
- När avstängning är överlevnad
- Nedslag: Familjen Tintossons sms korrespondens tor...
- Nedslag: Familjen Tintossons torsdagsmorgon 06.45
- Nedslag: Familjen Tintossons onsdagskväll kl. 21.20
- Men jag då?!
- Återträff
- Skelett i garderoben
- Nattsudd
- Försvarsställning
- Tacksamhet
- Ta dig tid att lukta på blommorna...
- Sinnesro
- Bearbetning eller flykt?
- Missbruk vs. beroende
- Nähä
- Fjorton centimeter längre
- Döden som brytpunkt
- Surar bäst som surar sist
- Relationsövning
- När jag blev Bengt Magnusson för en kväll...
- Vi
- Ljus och glädje
- Gränser
- Bakslag blev framsteg
- Valfrihet
- Pappa
- Egoboost
- Sträckläsning
- Julafton
- Dåligt samvete
-
▼
september
(36)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar