Nedslag: Familjen Tintossons torsdagsmorgon 06.45

"Mmm...kom älskling, jag får en kram innan jag går ner."

Grymt grymt.

-Vad är det? Du är väl inte sur?

-Alltså, jag är nyss uppstigen, jag har inte sagt att jag är på gott humör.

-Men kom så får jag en kram?....

Suck och stön.

Kort kram med relativt liten inlevelse från båda parter.


Tio minuter senare...

-"Baaapppeeee...."
-Kom lilleman så ska du få bappen av mamma.

-Åhhh....Grrrrr...Måste du kalla den bappen?!!!

Irriterad blick från fröken Tinto men utan kommentar.

-Lilleman, kom så käkar vi lite frulle istället.

-Kan du inte sluta med frulle, bappe och alla andra löjliga hittepånamn?!!
Kan vi inte lära honom säga de riktiga orden istället?

En numera hyfsat irriterad Tinto med ett i vanliga fall gott morgonhumör börjar tappa tålamodet.

-Vad är det?! Du är väl inte sur nu? Måste du sura?

-Jag surar inte. Vill bara inte prata med dig när du är såhär om mornarna.

-Men lägg av.

-Du tycker ju bara så j-la synd om dig själv hela tiden.

ûberpissed off sambo lämnar frukostbordet såväl som hemmet i protest.

Åh.
Vilken fucking j-la nytta samtalet igår gjorde då....