När blir jag färdig?

Jag har hört mig själv säga det ett flertal gånger.
"Jag vill bli färdig med det som hänt, jag vill vara säker på att jag inte bara springer ifrån det utan att jag faktiskt bearbetat det färdigt."
Men när vet jag att jag faktiskt är färdig?
Blir jag någonsin det? Fullt ut, dvs?
Eller är det en livslång process?

Svaret vet jag nog redan.
Men jag har ändå intalat mig själv att jag kan bli färdig till en viss del.
Det var terapeuten igår som fick mig att inse att jag nog tillslut måste bestämma mig för vad färdig är för mig.
Och det har jag funderat på sedan dess.

När är jag färdig, det vill säga vad innebär det att vara färdig för mig?
Först och främst vill jag bli kvitt den där ilskan.
Ilskan som ligger därinne och pyr och bara väntar på att få tillräckligt med syre för att explodera.
Jag vill omvandla ilskan till sorg, till livserfarenhet och till förtröstan inför framtiden.

Jag kommer förmodligen aldrig att känna tacksamhet över det som hänt,
men jag kan däremot känna mig tacksam för att jag fått en chans att förändra mitt liv och mina tankebanor.
Jag kommer aldrig någonsin att känna tacksamhet emot de kvinnor som våldfört sig på min självkänsla, men jag kan faktiskt redan känna tacksamhet för att min sambo tagit sitt problem på allvar och vågat konfrontera det.

Men igår insåg jag även en annan sak.
Även om det inte är mitt ansvarsområde, så har jag ändå rätten att uppmärksamma det.
Tycker jag.

Det kanske inte är jag som försöker springa?
Det kanske rent utav är sambon.
För varför i all sin dar skulle han vilja stanna kvar och vältra sig i den skuld som är kopplad till det han gjort?
Vem skulle inte försöka springa ifrån det?

Han sa att han nog trodde att jag gärna ville ta upp och prata om det som hänt lite till.
Som att behovet enbart är mitt.
Men jag tror han har fel.
Jag tror att vi båda måste konfrontera det som hänt, fullt ut.
Känna på varje känsla, tills det enda som återstår är en djup sorg.
Och en ny typ av intimitet som blir resultatet av det vi gått igenom tillsammans.
Så den dagen vi kan förenas i sorgen istället för i flykten, då tror jag nog att jag är färdig.
Det är åtminstone min definition av färdig idag....