Nedslag: Familjen Tintossons onsdagskväll kl. 21.20

Tjugo minuter in i en övning vi fått av terapeuten.
Växelvisa reflektioner om i förväg givna ord.
Mjuk.
Varm.
Ansvarslös.
Behövande.
För att nämna några.
Vi kommunicerar.
På riktigt.
Hoppsansteg på insidan.
Trots att vissa ämnen är kämpigare än andra.
Vi pratar.
Inte förbi varandra, utan med varandra.
Och viktigare än något.
Vi lyssnar på varandra.
Sambon öppnar sig på ett nytt sätt.
Jag känner mig nyfiken.
På hur han tänker.
Vill veta mer.
Vi pratar om hans usla morgonhumör.
Om hur oerhört vresig han kan vara.
Han instämmer.
Ursäktar sig.
Är oemotståndlig.
Mmmm...
Vilken härlig kväll.
Livet är underbart.