Dåligt samvete

Jag fick ett mail idag.
Ett mail som gick rakt in i hjärtat på mig och som gav mig oerhört dåligt samvete.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att kvinnan som skickat det godtar min ursäkt och förstår att ingenting alls handlar om henne.
Eller något hon gjort.
Allt handlar om mig.
Om mitt agerande, min flykt.

I mitt förra inlägg berättade jag om mitt beteende strax efter avslöjandet. Om hur jag gömde mig bakom andras liv och andras problem, allt för att kunna blunda för kaoset i mitt eget.
Jag grävde så djupt jag kunde och fick i de förtroenden jag fick, och så gjorde jag mitt bästa för att analysera fram användbara svar.
Jag berättade även om en kvinna som jag kom i kontakt med på forumet och som jag sedan inledde en mailkontakt med. Denna kvinnas mail blev små ljusglimtar i mitt annars mörka vardag. Vi stöttade varandra. Jag fick en chans att fly mina egna bekymmer, och istället ta del av hennes. Märkligt vad många slutsatser man tycker sig kunna dra då man betraktar andras liv, och hur förvånansvärt få man kan dra i sitt eget.

Jag fick väldigt mycket tillbaka.
Bara vetskapen om att man inte är ensam är guld värd.
Utöver detta fick jag fina råd och tänkvärda tips, och dessutom en livlina i form av ett telefonnummer att använda om jag hamnade i akut kris.
Detta från en kvinna som aldrig träffat mig.
Som var beredd att lämna ut sin egen identitet för att stötta mig om det skulle behövas.

Om du läser här igen så vill jag att du ska veta att jag aldrig någonsin menade att såra dig med mitt inlägg.
Jag kan bara be om ursäkt för att jag formulerat mig tokigt, inte för hur du uppfattat det.
Vad jag däremot kan säga tusen gånger om är att jag aldrig någonsin sett dig som en belastning eller som något problem.
Mitt problem är det sätt jag hantera världen.
Och det försöker jag förändra lite dag för dag...