Att varje dag göra något man är rädd för

Minns inte var jag läst det, bara att det fastnade i mig.
Att varje dag utmana sig själv, och göra något man är rädd för.
Eller åtminstone ogillar.
Om det så är att hoppa bungyjump eller att skippa mjölken i kaffet.
Nivån bestämmer man ju själv.

Jag erkänner.
Jag är ganska dålig på att faktiskt genomföra det.
Det händer långt ifrån varje dag.
Men då och då ringer det en klocka i bakhuvudet, och jag minns de välbekanta orden.
Som i morse.

Av någon outgrundlig anledning har någon illasinnad simvakt beslutat sig för att lägga sonens babysim klockan 8.15 lördagmornar.
I och för sig är det inte så illa som det låter.
Undertecknad har ju lyckats undvika sovmornar de senaste två åren, så varför bryta mönstret?

I vanlig ordning var det mindre lyckat att kombinera tidig morgon och Mr.Tinto, dvs min kära sambo. Lägg därtill en hyfsat stressat fröken Tinto och en lagom busig ett och ett halvt åring och familjelyckan är komplett.
Förra lördagen lyckades jag av någon märklig anledning dra mig ur själva simmandet.
Den officiella anledningen var diverse graviditetskrämpor... den inofficiella var osäkerhet, bristande självkänsla och en allmänt ångest inför baddräkten.
Jag spenderade den lördagsförmiddagen med att stå och titta på från kanten.
Det var förvisso kul att titta på, men jag skulle bara lura mig själv om jag sa att jag inte hellre ville vara med...

Denna lördagen ville jag utmana mig själv.
Jag skulle inte fega ur.
Jag skulle minsann göra det jag ville, oavsett ångest och andra gamla spöken som lurar därinne.

Vi var enormt försenade.
Och ni som läst tidigare inlägg i bloggen vet ju redan där hur måttligt road jag är av att vara det.
För er andra kan jag bara berätta att det är något av det värsta jag vet.
Att sedan dessutom komma inrusandes i sista minuten i baddräkt.
Ja... Behöver jag säga att jag var hyfsat kräkstressad?..

Lillkillen följde med sambon i männens omklädningsrum, och jag jagade iväg till damernas.
Under en tiondels minut övervägde jag att strunta i det.
Att ta väskan med badkläder och tassa in bakvägen i badhuset för att ännu en gång agera fegismamma.

Då plötsligt.
"Du är rädd va? Men, så gör det då! Våga!!!"
Den där välkända frasen om att ta fasta på det jag är rädd för, att ta tjuren vid hornen.

Så jag kastade mina kläder.
Och så flög jag...

...rakt ner i bassängen och fick en jättehärlig morgon med mina två favoritkillar i hela världen.
Om det nu mot förmodan var någon som förfasades över min illa solade, graviditetssvullna och minst sagt otränade kropp...så var det ju deras problem, och inte mitt.

Jag är faktiskt skitstolt över mig själv, och att jag trotsade min rädsla.
Och än viktigare, jag är riktigt stolt över att jag prioriterade mig själv och min familj och inte lät andra saker stå emellan.

Så gör det.
Prova gör något ni är rädda för.
Och ni kommer att känna er mer levande än någonsin.