Eftersom fredag är den dag då sambon hemma och är föräldrarledig med lilleman så brukar vi försöka umgås och käka lunch ihop.
Så även idag.
Då lillkillen sov när jag kom hem fanns det gott om tid att sitta ner och käka i lugn och ro.
Tillslut kunde jag inte längre hålla mig.
"Alltså, har det inte varit lite konstig stämning mellan oss de senaste dagarna?
Lite tryckt liksom?...Eller är det bara jag?"
Såklart att det bara är jag som inbillar mig. Jag är säkert neurotisk som vanligt. Det är säkert bara i mitt huvud.
"Jo, det är klart det har."
Eh...vad sa han? Sa han ja? Att det varit det? Meeen. Gud va konstigt. Men Gud vad skööönt.
Jag inbillade mig inte. Det som kändes konstigt hade varit konstigt. Tjehooo. Mina känslor ljuger inte. Jag hör dem!!! Och jag lyssnar! Eureka!!!
"Vad skönt att du bekräftade det. Känns hur bra som helst, även om det såklart inte är bra att vi haft en konstig stämning. Men hursomhelst, jag är jätteglad att du bekräftade det."
Lättnad - lättnad - lättnad
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
DEt är så skönt att få bekräftelse på det som känns och uppfattas - efter allt som varit oklart och fördolt bakom "genomskinliga slöjor". Där det har "setts" men förnekats och därför att det varit diffust bakom slöjan har det gett osäkerhet om det verkligen har setts och om uppfattningen varit rätt.
SvaraRaderaDet kan räcker med en sådan här sak - det behöver inte vara något "stort" - för att det ska kännas jobbigt att inte vara säker.
Grattis till ännu ett framsteg för er två
Sanna
Tack :)
SvaraRaderaJa, ibland är det märkligt hur man kan bli glad av till synes "mindre bra" saker, dvs. just att det varit tryckt stämning är kanske egentligen inget att hoppa jämfota av lycka över...Men i detta fallet var det just det, att få sina känslor bekräftade som var roten till min lättnad. Och till min glädje!
Kram
Tinto