Tack till oss alla

Ibland får jag kommentarer i vilka ni tackar mig för att jag delar med mig av min berättelse.
Det är enormt hedrande.
Jag blir väldigt stolt, kanske framför allt för att det finns andra människor som vill ta del av min berättelse. Att jag kan tillföra något till deras liv.
Därför vill jag ta tillfället i akt och istället tacka alla er som läser här.
Jag har ingen aning om hur många ni är, och i sanningens namn är det inte det viktiga.
Var och en av er räknas för mig, även om ni inte är räknade i siffror.
Om ni vågar och vill ta steget att kommentera så gör ni mig ibland uppmärksam på nya saker.
Andra gånger gör ni mig bara glad för att ni syns och för att jag då vet att ni finns.
Om ni hellre vill hålla er i bakgrunden så går det precis lika bra.
Huvudsaken är att vi inte känner oss ensamma.
För vi är inte ensamma.
Vi är flera.
Så tack alla ni andra.
För att ni kämpar på.
För att ni vill vara rädda om er själva.
Och för att ni aldrig gett upp hoppet om en bättre framtid.