Fick en fantastisk länk i ett mail häromdagen.
Så himla klockrent utifrån det jag skrivit här på bloggen, så jag kände att jag bara var tvungen att dela med mig.
För någon dag sedan berättade jag om det berg jag ibland upplever att jag står inför.
Ett berg som är en metafor för allt det där nya som jag inte riktigt vet hur jag ska ta mig an.
Hur jag ska ta mig över.
Eller runt.
Eller genom.
Jag har bara insett att jag inte längre kan blunda för det.
Det är liksom precis framför mina fötter.
Tar jag ett enda steg till så sparkar jag rakt in i det.
Känns det som.
I mailet låg ett dokument.
Jag vågar dessvärre inte skriva ut innehållet med tanke på upphovsrätt och andra besvärligheter, men jag misstänker att det säkert kan gå att hitta på nätet ändå.
Om inte annat så finns det säkert på ett bibliotek nära dig.
Så mitt tips till alla med bergsbestigarambitioner på ett ytterst metaforiskt plan;
Paulo Coelhos Manual for climbing mountains.
Kan det bli mer träffande än så?
Jag läste texten och förundrades.
Mitt berg kanske inte är oöverstigligt.
Jag kanske rent utav fixar det här.
Inte säkert att det blir idag.
Eller ens imorgon.
Men jag har gott om tid.
En dag i taget.
K2 - here I come.
söndag 25 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är klart att det inte är, du är på god väg!
SvaraRaderaDet fina med mitt eget tillfrisknande tycker jag är att det inte står och faller med min fästman, och den känslan blir så tydligt när jag läser på forumet om att man efterlyser de som har tillfrisknat (av missbrukarna). För mig är det inte det som är centralt längre, och det känns så skönt.
Vi tillfrisknar i olika takt, och det är helt okej.
Helt!
Jag är jag oavsett hans tillfrisknande och det trodde jag inte för bara ett par år sedan då var hans tillfrisknande det som var centralt och viktigast för vår relations överlevnad...
Idag är mitt tillfrisknande det centrala för min överlevnad, det är det enda som är viktigt. Relationen är nr 2 (om än oerhört viktig).
Så. På K2 bara.
Det är inte oöverstigligt. Jag vet.
Kram Åsa
Tack för peppningen, den behövs! :)
SvaraRaderaInsåg tidigare idag att vårt intensiva pararbete den senaste tiden har fått mig att glömma bort arbetet med mig själv. Inte för att arbetet med oss inte är viktigt, utan för att jag tror att jag helt enkelt måste försöka jonglera med båda bollarna i luften ett tag till.
Inget bra oss utan ett helt jag...
Jag har inte riktigt tänkt på det där med att man söker efter bevis på tillfrisknade på forumet för att få veta om man själv kan friskna till på köpet, liksom. Har mest sett det som en desperat fråga för att få veta om ett tillfrisknande från sexmissbruk överhuvudtaget är möjligt. Det var nämligen så jag funderade när jag publicerade en sådan fråga på forumet för x antal månader sedan... Nyttigt att se saker från mer än ett håll, du är så himla bra på att dela med dig av olika perspektiv på saker!
K2 får vänta lite till.
Nu får jag ge mig på tvätthögen...som förvisso inte känns så där värst mycket mindre :)
Kram
Tinto