Det finns en del ämnen jag undvikit här.
Jag tänker särskilt på ett.
Förmodligen av rädsla för att vända ut och in på mig själv alltför mycket, men också för att det berör något inom mig som skrämmer mig.
Sex.
Detta aber som jag på något sätt kommit att betrakta som min värsta fiende med tanke på allt som hänt.
Vårt samliv tänker jag inte gå in sådär värst mycket på i detalj.
Det finns ju egentligen ingen större anledning.
Vad som däremot sker efter sex är en sak som jag funderat mycket på och vill dela med mig av.
Jag brister ofta ut i gråt.
Lågmält och sorgset.
Det som var underbart sekunden före, förbytts till skuld och tabu.
Jag har återigen släppt kontrollen och klivit in i den världen.
Den som jag föraktar.
Sex.
Nej.
Jag vet innerst inne att vårt sexliv har väldigt lite att göra med de sexuella utsvävningar som endast sambon tog del av för ett tag sedan.
Vi har ingenting med det där smutsiga att göra.
Tillsammans är vi rena.
Men ändå.
Jag känner av skulden.
Skammen.
Jag kan släppa kontrollen på många plan och uppleva frihet, men på just detta så blir känslorna mig övermäktiga.
Jag kan inte riktigt stå för dem i efterhand.
Sambon är underbar.
Försöker förstå och tröstar.
Men hur kan han någonsin förstå?
När jag inte själv gör det?
Hur kan sex mellan två människor som älskar varandra framkalla skuldkänslor?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En fråga; hur vet du att det är just skuld du känner när du brister i gråt?
SvaraRaderaKram Åsa
Jag kan inte till hundra procent säga att det rör sig om just skuld, men det är ändå den känsla som jag kommer närmast om jag ska försöka mig på att beskriva det.
SvaraRaderaVisst känner jag ibland att det kanske rör sig om en viss frisättning av många känslor på en gång och möjligen också i kombination av lite hormonspinn, men jag tror att det i botten finns en hel del skuld.
Om man ser sex som en person så kan man nog säga att jag sagt upp bekantskapen med denne gång på gång på grund av alltför många dåliga erfarenheter...men så trillar jag liksom dit igen och går på det igen.
Jag inser ju att jag har en hel del "issues" som jag måste ta itu med på egen hand på denna punkten och inget som jag bara kan vifta bort.
Några andra förslag än skuld eftersom du undrar? Nyfiken!!!
Kram
Tinto
Jag har bara ett förslag; sorg.
SvaraRaderaKram Åsa
Med tanke på att jag forfarande håller på och känner mig fram till vad olika känslor innebär när jag tar mig tid att känna på dem fullt ut...så kan du mycket väl ha en viktig poäng.
SvaraRaderaHar bara en vag känsla av att det finns något som liknar ett dåligt samvete någonstans i botten, så det är därför jag inte gjort kopplingen till sorg men som sagt. Jag är fortfarande ganska förvirrad när det gäller mina känslor och hur de tar sig i uttryck.
Tack för dina tankar.
Kram
Tinto
Jag har skrivit förut men mina komentarer har försvunnit. Gör ett nytt försök - försvinner den här också är det meningslöst för mig att försöka inser jag.
SvaraRaderaKan det vara så att du känner skuld för att du inte "borde" tycka om den kontakten med din sambo - pga allt som hänt?
Att du (omedvetet) skäms för att du inte fortsätter att "straffa" honom genom att inte vara med honom?
"Samhällets" inställning till att vara kvar hos någon som varit otrogen är ganska hård och inpräntad hos de flesta av oss.
Bara en liten tanke....
Sanna
Vad märkligt att kommentarerna försvunnit!! Jag lovar att jag inte censurerat bort någonting, det måste helt och hållet vara något tekniskt strul! Är ledsen för det, men glad för att du inte gett upp hoppet! :)
SvaraRaderaJag förstår absolut din tanke, och det är mycket möjligt att det stämmer på något undermedvetet plan, men det är inget jag känner igen sådär i vaket tillstånd. Däremot kan jag nog känna att han gjort sex fult när han delat det med andra och inte bara mig, och att jag då genom att förenas sexuellt med honom på något sätt blir en del av det där fula och lite äckliga...fast jag vet inte.
Det är en svår nöt att knäcka.
Tack för att du delar med dig av dina tankar!
Kram
Tinto
har du läst en bok som heter "Sexual anorexia", tror jag det var, av en man som heter 'Carnes'? Jag bara undrar, för jag gjorde det, å känner igen det du skriver om, att på nått vis ha försökt säga upp bekantskapen med sex, och sedan haft stora problem med att släppa kontrollen och ge mig hän, utan att känna märkliga skuldkänslor och skam och ångest faktiskt också. Det blev till en fobi, nästan, men har inte bara med själva "sexet" att göra, utan går så mkt djupare än så. Inte säker på att du är som jag, men eftersom jag kände igen mig, och den här boken har gett mig mkt, så tänkte jag att jag iaf kunde tipsa om den. Om du vill läsa å se om det är något som kan ge dig nått. Annars så tänkte jag bara på det där med "lösningar" på problem..
SvaraRaderaIbland så tror jag att saker och ting bara läker ut, utan att man "löser dom", så att säga. Bara genom att man ÄR och släpper taget om intellektet och ens bestämda vilja att "fixa saker"; den JAG iaf hade och har ibland fortfarande, men agerar allt mindre på.
En massa kramar och hoppas du mår bra med din mage.
/Lizzie
Jag ska absolut ta fasta på ditt boktips, låter som en jättebra idé. Jag är helt inne på din linje, dvs att det inte "bara" rör sig om sex utan att det ligger betydligt djupare än så, det är bara det att det tar sig så tydligt i uttryck just på det området.
SvaraRaderaMagen växer så det knakar, och jag mår fortfarande riktigt bra! Lyssnade på hjärtljud häromdagen och det fick mina tårar att börja rinna på en gång. Jag känner att jag verkligen tar ut denna lycka i förskott, men att det är helt i sin ordning. Skulle något gå åt skogen är det ju helt ok att släppa ut min sorg också. Så jag väljer att njuta av varenda sekund som gravid. Även om man emellanåt börjar känna sig lite som en flodhäst...:)
Kram
Tinto
tycker btw att dina tankar om att ta ut glädjen i förskott är väldigt sunda!! Ingen idé att göra något annat ju! (sen kommentar) HÄRLIGT att du kan njuta av graviditeten! Kram!
SvaraRadera/Lizzie