Pisksnärtsljud

Hur fångar man ett piskrappsljud i text?

Kaaa-tiisch.....

eller kanske:

Rrrrrptssssss.....

Oavsett hur, så kan ni kanske föreställa er det.
Ljudet av en vinande piska som snärtar till.
Det är vårt interna lilla skämt.
När den andra fällt en kommentar som varit aning för bitsk.
Aningen för syrlig.
Aningen för hård.
Ja, helt enkelt lite över gränsen.
På ett eller annat sätt.

När min sambo läst mitt svar på hans kommentar, blev hans omedelbara reaktion;

Kaaaa-tiiisch......

Reaktion och reaktion.
Snarare ljud.
Efterföljt av ett leende.

Han tyckte att jag markerat lite väl hårt.
Att jag markerat lite väl tydligt hur formerna för vår "blogg-relation" ska se ut.
Vilket var självklara saker jag enligt honom inte hade behövt skriva ut.
Övertydlighet är kanske rätt ord.

Han kan mycket väl ha rätt i det, vilket jag insåg i efterhand när jag tog mig tid att läsa igenom vad jag skrivit.
Inte så att jag på något sätt ångrar något jag skrev, bara insikten om att det mycket riktigt kan ge skenet av mig som en 2000-talets Angela Channing.
Och det är en sak som blir tydligt för mig på flera olika områden.
När man lär sig nya saker blir det gärna lite Bambi på hal is över det.
Gränssättning är en sådan sak för mig.
Det blir gärna lite kantigt och ibland onödigt svartvitt, men det är ju för att jag ännu inte lärt mig den rätta balansen.
Ungefär som att mina inlägg skulle innehållit mängder med stavfel om jag nyss lärt mig skriva.
Jag försöker fortfarande lära mig hur man gör.
Och ibland blir det lite fyrkantigt.

Så visst,
piskrappsljud kan mycket väl ha varit på sin plats.
Och det lär nog vina en och annan gång i framtiden med.
Både på ena och andra hållet.
Huvudsaken är att vi kan prata om vad som ligger bakom dem, och att de inte gör ont på riktigt.